omenflicka

is this        desire?
är       det nu    vi dör?
genomskinlig ilska trycker sig      ur  dina ögon
vill inte      känna vill känna     vill tro
vill inte vara      tom.

vill vara     älskad vill älska
men                               allt
ingenting är som det borde

jag längtar mig       liten
saknar mig   för långt  bort
vill          vara dålig
vill       plåga
mig
sådär som        då

men vet att jag inte får
får                                  aldrig
känna samma   känslor igen
tänka      samma tankar

trots att era måsten inte betyder       någonting längre.
allt blir ändå       dimmigare      och dimmigare

jag tänker på  värmen
som försvann
men          brinner          ändå

vem är det jag dödar?
förlåt, men jag orkar inte ha ont i magen och dåligt samvete när jag inte vet vem det är.
kommentera inte som anonym om du vill ha svar, vem du nu är.

du kan inte flyga din jävla jävel.
du kan inte flyga,
så kom ner på jorden.
kom och värm min säng

Du knyter korsetten runt min kropp
spänner
hårdare och hårdare
vit hud,
kväver mig

flyger flyger
du tror allt blir fint
tunneln är slutet och målet och början
början på slutet av din eviga dröm

när blir ditt liv verkligt?
när inser du
att du gjort fel?

Se de som har det sämre
Var inte ego
Bry dig inte om känslorna som dödar inuti dig
För
med andras mått mätt
har du det så jävla bra

Dig vill ingen ha
Men låtsas vara bra
Låtsas må bra
var inte till besvär
aldrig till besvär
Kräv inte så jävla mycket nu
kräv inte
Var nöjd
nöjd med det du inte har
Se på de som har det värre.
De finns, jag lovar.
Du har det bra
bra bra bra var nöjd nu

Search and you will find
Hitta det ingen fann
Hitta det som inte existerar
Hitta den eviga lyckan
den som hatar dig
Hitta det som ingen förstår
Men som alla låtsas förstå
- men man är väl inte dum

jag hatar dig
jag hatar sättet du ser mig på,
jag hatar att du låtsas
låtsas att du bryr dig.

jag vill slå dig hårt.

hatet har hittat mig till slut
nu när jag vill glömma glömma glömma
tvätta min hjärna

säg att det var fint men att det aldrig kommer tillbaks

jag lurar mig själv till fel saker
jag måste sluta hoppas nu

Känns otroligt äckligt att veta hur falska alla är
vad ni än låtsas om så är det så otroligt mycket skitsnack.
så mycket fördomar och så mycket omotiverat hat.

Man vet att hur mycket man än kämpar för att passa in och för att få folk att tycka om en så är det meningslöst.
Man kommer bli trampad på till sist, hur sorgligt det än är.
Folk skapar sig en bild som är nästan omöjlig att slå sig ur.
Man sitter fast hur hårt man än slår.

Jag hatar bilden av mig,
jag växer in i den genom att titta för noga
och jag börjar avsky mig själv så otroligt mycket. 
det gör mig inte tydlig igen,
det gör mig mindre och mindre.
jag vill kunna tro på mig själv,
för jag vet att för att kunna älska andra måste man kunna älska sig själv och blabla.
eller det vet jag inte om jag tror på, förresten.
hur många är det egentligen som älskar sig själv på riktigt?
inte som säger att de älskar sig själva, utan som verkligen gör det. som inte har något behov att skryta om det osv. inte söker några bekräftelser för det, utan bara kan vara nöjda?
inte många tror jag.
och ändå finns det så mycket kärlek.
nej, kanske inte dendär kärleken alla pratar om. dendär fina och underbara, som aldrig är jobbig och krävande utan bara får en att sprudla av glädje. den tror jag inte existerar alls, faktiskt. det är alltid någon som tvivlar och mår dåligt. kanske inte någon av huvudpersonerna, men det är alltid någon som gråter och går sönder.
men iaf så finns det mycket kärlek. och aldrig att alla de människorna som älskar och är älskade älskar sig själv. aldrig. då skulle världen vara en så sjukt mycket finare plats än vad den är.
och osäkra människor behöver kärlek mer. älskar mer. eller, är mer beroende iaf. det har nog inget samband egentligen..

jag kom inte fram till någonting alls, nej.

men iallafall har jag kommit fram till att jag inte ska anpassa mig efter andras mallar som jag faktiskt inte vill bygga upp min självbild med. om jag ska anstränga mig för att vara någon ska det vara för att jag vill vara den själv, för att jag skulle må bättre av det, och inte för att få någon jävla bekräftelse som inte betyder någonting i längden eftersom jag aldrig kommer orka låtsas livet ut.
jag orkar inte låtsas mer.

hejdå förlåt för att jag bloggar konstigt och flummigt.
aja, whatever. ändå ingen som läser.