omenflicka

såg du nånsin vem jag var?
försökte du ens se,
eller blundade du bara?
mådde du för dåligt för att ens försöka?
du är så svag,
jag ser det nu
svag och rädd,
ändå trampar du så jävla hårt.
svag och rädd och tung, kanske?
jag är sönder sönder sönder,
jag har sagt det förut men nu är det på riktigt.
jag vet inte vad jag ska göra för att känna nånting annat än frustration och enorm saknad

jag vet också att allt var fel
men jag ville försöka mer
jag ville inte att allt skulle ta slut för att vi inte tagit tag i saker och pratat igenom det.
jag vet att vi har mycket mer kvar att ge varandra vad du än tror.

men nu är det försent
och jag tänker aldrig aldrig ge dig en chans till
aldrig hamna i det underläget igen
aldrig känna mig så förödmjukad och liten.

nu är allt slut och jag ska inte lägga mig ner i skiten
jag ska försöka stå rakryggad och skrika tillbaks
jag ska inte ta sönder mig mer än vad du tagit sönder mig under denna tiden.
jag ska vara stolt
jag vet att jag förtjänar bättre.