omenflicka

utan dig
slutar jorden andas
utan dig
står allt alldeles
för still
utan kärlek
går min puls i otakt

i din frånvaro
torkar mina läppar ihop

ett avtryck
i mitt hjärta
i mina lungor.
det blir kvar
länge

saknaden bränner
osäkerheten
får mig att darra

hur vet man
om man känner rätt?
hur vet man
om man kommer att gå sönder?
hur vet man,
är ömhet äkta?






vart tar allting vägen?

jag drömmer jävligt mystiskt
obehagligt.
inte mardrömmar, jag är aldrig rädd när jag vaknar,
men sjukt obehagligt ändå.
inatt drömde jag att jag typ blev "kidnappad" av ett gäng killar,
de tog mig till ett hus i havet, det var liksom uppbyggt på bambupinnar och var jättelitet.
de tvingade mig att ta av mig skorna.
"till en början" sa dom.
jag ropade på hjälp, och en vänsterpartist jag träffade igår kom och skällde ut dom.
Sedan kom pappa och tog hem mig.
sjukt jättekonstigt.
och läskigt.

varför drömmer jag sånt?
sen kommer jag itne ihåg så många fler drömmar, men jag vet att jag drömt många konstiga drömmar under ett tag tillbaka.
Eller jo.
För några veckor sen drömde jag att jag hittade en cigarr, så jag tog ett halsbloss
och plötsligt var hela munnen och halsen full av metallkulor.
sen kommer jag inte ihåg mer.

alltså.
jag ska försöka lära mig tyda drömmar eller något,
för läskigt är det.

igår var en sjukt bra dag.
Ung Vänster i mitt hjärta som fan.
orkar inte förklara, men fint äre.
hjärta

aja.
puss.

jag vet inte
jag är förvirrad
alla känslor
sätts på spel
jag känner mig svår
jag vet inte
vad jag tycker och känner
jag är bra på att
ge upp i fel tillfälle
ge upp när det faktiskt blåser på rätt håll

jag är ensam i magen
tankarna blir större och större
tills det ingenting annat får plats
ingen.

egentligen mår jag bra
men det är som att någon lagt ett lock över mitt medvetande
jag kan inte riktigt ta emot längre
jag kan inte riktigt bry mig om saker som jag brukar bry mig om.
jag ifrågasätter
allt
i grunden är det bra
men det känns som att ingen förstår.
jag tänker tankar som man inte ska tänka
man måste försöka
anpassa sig
men jag orkar inte

åt helvete med allt
för jag orkar inte försöka mer

fin dag jarrrrrrrrrrrrå

ensamhet på ett väldigt positivt sätt
ibland trivs jag så jävla bra med mig själv bara.
att stänga in sig i sig själv
är inte alltid negativt.

vi har köpt ett hus nu.
i immeln.
det är skitfult.
men det gör ingenting,
för jag vet att jag kommer kunna vila där
kunna vara mig själv
med mig själv
eller med andra

och nu äre sommarlov.
jag har nog inte fattat det riktigt faktiskt
känns inte så speciellt
mest lite prestationsångest
man ska tycka om alla så jävla mycket
och jag kan inte låtsas att jag tycker om människor jag faktiskt hatar.
och mina lärare har varit dryga som fan idag
och så fort de har fått tillfället har de sagt elaka kommentarer inför hela klassen om att jag inte var i skolan igår och skolkade och blablabla.
palla.
skönt att det är över för ett tag jarrrrrrrrrrrå :D

dessutom blev jag fedt onöjd med mina betyg.
inser nu att jag inte är så jävla överlägsen som jag tror
att jag inte kan lyckas utan att försöka.
nästa termin blir det nya tag.
är bara så sjukt opeppad på min klass.
dryga fjortisar är inte jätteroligt att behöva umgås med 24/7
men såklart finns det massa fina också och ni vet vem ni är och ni vet att ni gör att jag överlever min vardag.

jag har kommit på att jag har väldigt svårt att släppa människor för nära inpå
nästan ingen har jag pratat med om sakerna jag tänker på mest.
det är väldigt dåligt
man klarar inte allt ensam.

och jag har även kommit på att jag underskattat kent så jävla hårt en period tillbaka. sjukt underbara är dom.
vapen & ammunition är typ bästa plattan nånsin

jajajjaja
långt och tråkigt blogginlägg
puzz på att det faktiskt är vissa som läser
och puzz på att jag mår bra och har bra kompisar

och på att jag har sommarlov också förresten!

förvirring
ensamhet
känslorus
ensamhet
du finns här
även om du är långt bort
så vet jag
att du finns här
hos mig

för du och jag
vi hör ihop

och jag vet att vad som än händer
så är det fint
vi är fina

jag älskar dig

Hei
Jag är så trött på skola
och på min klass att jag kan gå sönder.
Dock så är det bara två dagar kvar till sommarlovet, och det är fint.
(okej att alla slutat redan men jag tänker inte bry mig om det! jag börjar senare än er. så det så)

fikade med hanna och ebba idag.
ni är väldigt fina,
älskar er.

och ingen läser min blogg,
så egentligen äre ganska onödigt att skriva i den.

peussva

(jag saknar sönder siesta. det gör ont så fint det var)

Jag orkar inte skola
Orkar inte pressen

Fint att de lägger alla saker som sätter de hårdaste stämplarna på slutet när man är som tröttast.
fint att de är ute efter att krossa oss.

Omprov i franska imorgon och muntligt i franska.
jag hatar franska.
Jag suger på franska,
funderar på att hoppa av.
Men jag vill ju kunna.
vill vill vill
men deras krav kväver mig,
jag är inte så jävla begåvad som ni säger.
Jag orkar inte kämpa
för era mål.

De vill att jag ska gå sönder,
de vill krossa mig.
De vill att jag ska kämpa emot
men jag orkar inte.
Ta mig
jag är eran.
Gör vad ni vill.
Mina krafter är slut.



Men egentligen.
Så är jag fortfarande glad.

jag vill bara ha dig.
ha dig ha dig ha dig
matrealism.
vill ha dig

och sånt slutar aldrig bra.

Siesta var fint som fan.
jag längtar tillbaks till alltihop,
Hanna och musiken och alla människor.
Allra mest öppenheten. Att bara kunna gå fram och krama någon och säga att den är söt utan att någon tycker att det är konstigt.
Jag kände mig äcklig. Jag var äcklig, men det gjorde ingenting.
åh siesta ...... <3

Igår var värsta deppkvällen någonsin. Eller deppdagen rättare sagt.
jag skolkade och grät och var ledsen och opepp och sov bort allting.
Idag släpade jag mig upp och gick till skolan, vilket var bra.
Jag underskattar mina kompisar fedt mycket. Faktiskt.

Om jag inte hade tyckt det kändes jättedumt så hade jag gått och hämtat min dagbok och skrivit av någon av mina dikter jag skrev igår .. men jag vågar inte. Känns utelämnande och blablabla. Dessutom vet jag inte om de är bra.

Aja,
puss på alla.