omenflicka

enkelt och fult
sönderbiten
sönderrökt

ensam
ensam om tankarna

vad ni än säger
så är jag sönder och det känns inte som att något någonsin kommer kännas mer

även om jag vet att jag inte får ha för bråttom
jag vet att det knappt gått någon tid
och att jag måste ta det lugnt,
låta mig själv må dåligt

men jag vill inte
vill inte mer


varför kan inte allt bara bli bra?
varför kan inte allt kännas
istället för att ligga och karva ett hål i min ångestmage,
jag vill hellre hulka och gråta tills jag inte kan andas mer
än att ha det såhär


alla blogginlägg blir likadana
alla dagar är likadana
alla samtal är samma
ingenting känns
JAG VET INTE VAR JAG SKA GÖRA AV MIG.
ge mig nånting som känns

förlåt
förlåt, men jag kan inte glömma.