omenflicka

jag vet inte vem jag är den här gången
allt som förut var så tydligt
förlorar konturerna
försvinner sakta men säkert

jag försvinner sakta men säkert

jag trodde jag gjort mig en stadig grund nu
att det inte skulle bli såhär igen
att jag skulle få vara lycklig nu
iallafall ett litet tag.

men nej.
jag är för dålig för det.

istället röker jag sönder mina lungor
tar sönder mig själv
snabbare och snabbare

"jag hatar dig du är ..."
"du är ingenting"

jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet
förlåt
förlåt förlåt för allt, för min förbannade kluvna tunga, jag har ett foto någonstans, där vi är drottningar och kungar.

kärlekens tunga är kluven, det borde väl du veta om någon.


jag kommer dö nu
jag kommer bli flickan som skjöt raketen i sin egen hand
ingen kan laga en trasig hand








hejdå