omenflicka

Mamma är på bråkhumör och skyller allt på mig.
TACK.
jag hatar henne när hon håller på såhär.
Jävla kärring. (tyvärr råkade jag skrika det till henne, så förmodligen får jag ingen månadspeng nästa månad. tack så jävla mycket, surkärring.)
Hon förstår aldrig att hon gör något fel själv.
Det är BARA mig det är fel på.
Förlåt mig för att du födde mig då, eller vad !?



Jag irriterar mig på alla som säger,
"Elin, du borde äta mer"
"Guuuuud, vad smaal du är!"
"Vad äckligt smal du är !!" (en som sagt det till mig en gång, tack va.)
Som att jag inte vet att jag är smal.
Som att jag inte hatar det,
som att det inte är allt jag tänker på, typ hela tiden.
Jag kan inte hjälpa det, och jag hatar det.
Så jävla ful.

Jag komplexar ihjäl mig.
Orka ha höga krav på mig själv,
kul att det är jag själv som sätter högsta pressen.
Jag kan inte klaga på någon annan,
det är mitt fel.
Precis som allting annat.


fuck you.