omenflicka

Min längtan borde inte glittra
bilden ni fått får mig att frysa
Ni litar på någonting
finns där för någon,
men vem?
Jag förväntas vara ärlig
men allt blir sårbart och sönder
när jag ska släppa ut allt ni vill höra mig säga

Hur vet man att det är rätt?
Jag hatar det våta som var fint men som blev likgiltigt

Hejdå känslor
Hej dåtid som äter upp
Jag viskar det som borde skrikits
du är för fin för att hatas
Det står tomt där ilskan borde bo

Jag sväljer tyst orden,
försöker sluta hoppas
Fint har blivit fult.
Han bryr sig inte mer.
gör jag?
jag vill säga nej,
men jag är för full
för full av undran;
var tog glädjen vägen?