omenflicka

Känns otroligt äckligt att veta hur falska alla är
vad ni än låtsas om så är det så otroligt mycket skitsnack.
så mycket fördomar och så mycket omotiverat hat.

Man vet att hur mycket man än kämpar för att passa in och för att få folk att tycka om en så är det meningslöst.
Man kommer bli trampad på till sist, hur sorgligt det än är.
Folk skapar sig en bild som är nästan omöjlig att slå sig ur.
Man sitter fast hur hårt man än slår.

Jag hatar bilden av mig,
jag växer in i den genom att titta för noga
och jag börjar avsky mig själv så otroligt mycket. 
det gör mig inte tydlig igen,
det gör mig mindre och mindre.
jag vill kunna tro på mig själv,
för jag vet att för att kunna älska andra måste man kunna älska sig själv och blabla.
eller det vet jag inte om jag tror på, förresten.
hur många är det egentligen som älskar sig själv på riktigt?
inte som säger att de älskar sig själva, utan som verkligen gör det. som inte har något behov att skryta om det osv. inte söker några bekräftelser för det, utan bara kan vara nöjda?
inte många tror jag.
och ändå finns det så mycket kärlek.
nej, kanske inte dendär kärleken alla pratar om. dendär fina och underbara, som aldrig är jobbig och krävande utan bara får en att sprudla av glädje. den tror jag inte existerar alls, faktiskt. det är alltid någon som tvivlar och mår dåligt. kanske inte någon av huvudpersonerna, men det är alltid någon som gråter och går sönder.
men iaf så finns det mycket kärlek. och aldrig att alla de människorna som älskar och är älskade älskar sig själv. aldrig. då skulle världen vara en så sjukt mycket finare plats än vad den är.
och osäkra människor behöver kärlek mer. älskar mer. eller, är mer beroende iaf. det har nog inget samband egentligen..

jag kom inte fram till någonting alls, nej.

men iallafall har jag kommit fram till att jag inte ska anpassa mig efter andras mallar som jag faktiskt inte vill bygga upp min självbild med. om jag ska anstränga mig för att vara någon ska det vara för att jag vill vara den själv, för att jag skulle må bättre av det, och inte för att få någon jävla bekräftelse som inte betyder någonting i längden eftersom jag aldrig kommer orka låtsas livet ut.
jag orkar inte låtsas mer.

hejdå förlåt för att jag bloggar konstigt och flummigt.
aja, whatever. ändå ingen som läser.