omenflicka

and i want to be near you, i want to be near you but i still want the real thing
moto boy/ oskar humlebo får mig att bli så jävla bräcklig. känns otroligt töntigt och typiskt att säga det, men faktiskt. varje gång jag lyssnar på honom får jag lust att lägga mig ner i en hög och gråta tyst, förtvivlat och länge. fast på ett bra sätt. han är så närvarande hela tiden, texterna är som skrivna för precis mig och mina känslor. sedan kan det också handla om att jag får otroligt många flashbacks som jag inte vill ha. undantages till hans konsert på siesta förra året så har jag varje gång jag sett honom live varit skitbra men assorgligt eftersom jag alltid lyckades bråka/såra/bli sårad av någon precis innan det började. tråkigt men sant.
jaja, iallafall så är moto boy min framtida man.
han är sjukt jävla snygg förövrigt.


och en annan sak. han har fått sitt artistnamn från filmen rumble fish som är en av mina absoluta favoritfilmer. helt fantastiskt foto och mickey rourke spelar sin roll som "motorcykleboy" skitbra och tar sin roll till ett jävligt djupt stadie.

sen är ju även han skitsnygg.




och sen borde ni lida med mig. det finns en anledning till att jag bloggar ovanligt mycket och dessutom på en lördagkväll. jag är fortfarande jättesjuk och har fortfarande ingen röst att prata med (vilket börjar bli väldigt väldigt jobbigt nu) och får inte göra saker som inte mamma ser som att "ta det riktigt lugnt".
hejdå.