omenflicka

feberförvirring och mobilanteckningar under dagen:

utkast 1:
jag känner mig så främmande för mig själv idag. jag blir förvånad varje gång jag ser mig i spegeln. Speciellt läpparna känns helt annorlunda. Fula och falska. Min hud är flammig av all sol, mina ögon ser inte ut som de brukar. Jag lyssnar på musik jag inte brukar lyssna på. Jag vet inte om det är att jag faktiskt förändrats eller om det vara är att jag är febrig och inte tänker ser eller ens pratar klart. Jag vet inte vad det är, men obehagligt är det iallafall

utkast 2:
vill ringa honom och skrika att han aldrig var värd mig. skrika tills jag går sönder. skrika tills han gråter och springer till mina fötter och gråter och ber om förlåtelse. gråter mer och mer och när han har riktigt, riktigt svårt att andas, så som jag brukar ha, då går jag därifrån och ser aldrig någonsin åt hans håll igen. jag hatar honom.

utkast 3:
reminder 2 myself: träffa henne. krama henne hårt och få henne att förstå att du aldrig menat illa. lär känna henne och låt henne lära känna dig. krossa aldrig ALDRIG hennes hjärta igen.

utkast 4:
hur många av läppar har jag kysst utan att känna något ända? hur många hjärtan har jag haft i min hand hur många hjärtan har jag tappat och trampat på utan att ens få veta? hur många av känslor har jag känt hur många vänner har jag haft hur många av ärliga? hur ska jag leva och kräva när jag får allt utan kamp när jag får allt jag inte vill ha? hur många fler gånger ska jag säga förlåt till öron som inte vill höra inte vill ha förlåt bara en mjuk kropp alla vill ha värmen ingen vill ha medkänsla. förlåt jag ska inte förstöra mer jag ska vänta på något som får mig att känna mig som en människa

utkast 5:
jag tror jag vet beviset på att mitt självförtroende är litet. jag tror att jag vet varför jag hatar när folk ser på mig länge. jag läser blickarna efter vad jag tycker och inte vad ögonen säger. jag ser mina fel jag har inga rätt. jag känner mig naken även i uppskattande blickar. jag blir aldrig så snygg som ni säger

utkast 6:
behöver kunna ta utan att ge någongång. behöver sluta känna andras känslor starkare än mina egna